dåtid

30 mars, 2020

Nu!

Tid är en abstrakt tankekonstruktion. Tid kan inte bäras, tid kan inte sparas. Tid är som en flyktigt bekant vän eller fiende. Du kan ha för mycket tid och du kan ha för lite tid. Tiden är ogripbar.

Vissa människor lever i dåtiden, ångrar det gjorda eller ogjorda. Ångrar det sagda eller osagda. Att befinna sig för ofta i dåtiden kan vara deprimerande. Du kan ju de facto inte ändra det som skett hur mycket du vill. Det finns ingen (vad jag vet…) allsmäktig kraft som bestämmer vad du ska ge det som skett för betydelse. Du är meningsskapare i ditt liv och kan alltså ge dåtiden den mening som passar just dig. Så även om du inte kan ändra historien så har du den totala makten att ändra hur du ser på historien. Lämna inte över den makten till någon annan!

Vissa människor lever i framtiden. Oroar sig för det som ska hända, målar upp skräckscenarion som ofta aldrig slår in. Att oroa sig för framtiden skapar stress och tar energi. Om du kan se på framtiden med tillförsikt, det har ju faktiskt ordnat sig hittills eller hur? Då kan framtiden istället bli en spännande plats där du målar upp dina kommande önskade resultat.

Sen har vi då det fantastiska nuet! Människor som har förmågan att leva i nuet är lugna. Om du är “här och nu” så har varken historien eller framtiden någon plats i ditt sinne. Du ser vad du ser, du hör vad du hör och du känner vad du känner.

En sak som du kan vara alldeles säker på är att om du upplever ett halvtaskigt “nu” så kommer du, så fort du vänder ryggen till att hamna i ett helt nytt “nu” med nya möjligheter där du bestämmer vad du ska tänka och känna.

6 november, 2015

Acceptera mera!

Att försöka motverka och förneka vad som hänt tidigare i ditt liv är ju näst intill korkat men trots det så ägnar människor ÅR av sina liv åt att försöka göra just detta. Med den envises uthållighet, med ett krampartat förhållningssätt och med ett outgrundligt hopp om att det faktiskt kanske går att förändra historien. Ledsen att behöva göra er besvikna: Det gör det inte.

IMG_5560

Det som har hänt, har hänt.

Att fortsätta älta, anklaga, hata och bli bitter leder inte till något annat än att du försätter dig i ett offerläge där du lätt kan fastna. Den upplevda fördelen med att se sig själv som ett offer för omständigheterna är att du slipper att ta ansvar själv. Ansvar för din del i det som hänt men framförallt ditt ansvar för vad som ska hända nu och i framtiden.

Att leva sitt liv i dåtid genom att älta och förebrå leder bara ner i ett svart hål. Du har bara en möjlig väg och det är att acceptera det som hänt. Att acceptera det som hänt i det förflutna, ett beslut, en erfarenhet eller helt enkelt de kort som du tilldelats i livet. De omständigheter som tagit dig dit du är idag.

En mycket viktig del i att utvecklas som människa är förmågan att faktiskt kunna acceptera dig själv och den du är. Både dina mörka och ljusa sidor, att acceptera att du är helt ok. När vi väljer att inte acceptera oss själva så kommer det vi inte kan acceptera hos oss själva att kvarstå och förfölja oss. Om vi ger energi till tankarna på vad vi förkastar med oss själva så kommer det istället att vändas rakt tillbaka mot oss.

Att acceptera betyder inte att resignera. Att acceptera betyder inte att hålla med. Att acceptera betyder inte att samtycka. Att acceptera betyder bara att du har en chans att använda dina erfarenheter på ett sätt så att du får nytta av dem i framtiden. Att du kan få ro.

Att du kan börja fokusera på vad du verkligen vill istället för att förbanna historien för att den inte blev som du tänkt. Du är skapare av din framtid men så länge väljer att fokusera på oförätter, besvikelser och svek så kommer din framtid också att bestå av det.

Så vad i ditt liv kan du acceptera om dig själv som skulle förbättra kvaliteten på ditt liv och utveckla din emotionella intelligens? Vad är du innerligt trött på att älta? Vill du komma vidare? Vill du få sinnesro? Tveka inte att kontakta mig om du behöver hjälp!

0768-21 10 80 eller mejla

27 juni, 2014

Tid

Tid är en abstrakt tankekonstruktion. Tid kan inte bäras, tid kan inte sparas. Tid är som en flyktigt bekant vän eller fiende. Du kan ha för mycket tid och du kan ha för lite tid. Tiden är ogripbar. Men hjärnan måste hantera tiden annars skulle vi inte veta om vi gjort en sak eller om vi ska göra den, om det var något som hörde hemma i det förflutna eller i framtiden. Det finns många olika sätt att organisera sin tidslinje på och inget är mer rätt än något annat. Oftast skapar hjärnan en tidslinje av händelser genom olika rumsliga lägen. Har du ditt förflutna bakom dig eller framför dig i rummet?bild

Om du har ditt förflutna framför dig så är risken stor att det förflutna får för mycket uppmärksamhet, om du har framtiden bakom dig så kan det vara svårt att fokusera på nya resultat i framtiden. Det förflutna är verkligare än framtiden då det som har hänt har hänt medan framtiden är oviss och existerar bara i form av olika möjligheter. Tad Jones beskriver två huvudtyper av tidslinjer i sin bok ”The Basis of Personality”. Den första kallar han ”genom tid” (den anglo-europeiska typen av tid) där tidslinjen går från den ena sidan till den andra. Den andra typen kallas ”i tid” (den arabiska typen av tid) där tidslinjen går framifrån och bakåt så att en del (ofta det förflutna) finns bakom personen och är osynlig. Man måste vända på huvudet för att kunna se den. De här båda huvudtyperna förklarar till viss del varför det finns kulturella skillnader i t ex näringslivet när det gäller hur viktigt respektive oviktigt det är att ”hålla tiden”.

Människor med tidsuppfattningen ”genom tid” tänker sekventiellt på tid och känner ofta på sig vad klockan är. Det här är den härskande tidsuppfattningen i vår del av världen. Människor som däremot har tidsuppfattningen ”i tid” befinner sig i nuets ögonblick. De har inte fördelen av att ha det förflutna eller framtiden placerat framför sig, därför blir tidsfrister och kravet att hålla tider mindre viktigt. Den här modellen av tidsuppfattning är österländsk och vanligare i arabiska länder. De har den underbara förmågan att faktiskt oftast befinna sig i nuet vilket vi västerlänningar verkar ha problem med. Framtiden betraktas som en rad ”nu” och då blir det heller inte bråttom att göra något ”nu” för det kommer ju ett nytt. Det här är naturligtvis två olika generaliseringar men det kan vara bra att vara medveten om att våra hjärnor uppfattar tid på olika sätt och det kan ibland hindra samarbete och förståelse mellan människor.

Förutom den rent rumsliga tidsuppfattningen har våra hjärnor naturligtvis också en förmåga att fokusera på olika delar av vår tidslinje;

Dåtid: Vissa människor lever i dåtiden, ångrar det gjorda eller ogjorda. Ångrar det sagda eller osagda. Tänker på och ”är” i dåtiden. Att befinna sig för ofta i dåtiden kan vara deprimerande. Du kan ju de facto inte ändra det som skett hur mycket du vill. Det finns ingen (vad jag vet…) kraft som bestämmer vad du ska ge det som skett för betydelse. Tips om du ofta tänker på gamla oförrätter och tillkortakommanden: Du är meningsskapare i ditt liv och kan alltså ge dåtiden den mening som passar just dig. Så även om du inte kan ändra historien så har du den totala makten att ändra hur du ser på historien. Vad skulle dessa händelser kunna betyda?

Framtid: Vissa människor lever i framtiden. Oroar sig för det som ska hända, målar upp skräckscenarion som ofta aldrig slår in. Att oroa sig för framtiden skapar stress och tar energi. Tips om du ofta oroar dig för framtiden: Se på framtiden med tillförsikt, det har ju faktiskt ordnat sig hittills eller hur? Då kan framtiden istället bli en spännande plats där du målar upp dina kommande önskade resultat.

Nu: Sen har vi då det fantastiska nuet! Människor som har förmågan att leva i nuet är lugna. Om du är “här och nu” så har varken historien eller framtiden någon plats i ditt sinne. Du ser vad du ser, du hör vad du hör och du känner vad du känner. En sak som du kan vara alldeles säker på är att om du upplever ett halvtaskigt “nu” så kommer du, så fort du vänder ryggen till att hamna i ett helt nytt “nu” med nya möjligheter där du bestämmer vad du ska tänka och känna.

Coaching handlar om att expandera sitt tänkande och då även sitt tänkande kring tid. Så att när du själv vill och behöver kan ändra sätt att hantera och uppfatta tiden och bli en bättre självledare.

Vill du ha hjälp med det så når du mig här: 0768-211080 eller mejla.

14 oktober, 2013

NU!

Bild 5NU!

Tid är en abstrakt tankekonstruktion. Tid kan inte bäras, tid kan inte sparas. Tid är som en flyktigt bekant vän eller fiende. Du kan ha för mycket tid och du kan ha för lite tid. Tiden är ogripbar.

Vissa människor lever i dåtiden, ångrar det gjorda eller ogjorda. Ångrar det sagda eller osagda. Att befinna sig för ofta i dåtiden kan vara deprimerande. Du kan ju de facto inte ändra det som skett hur mycket du vill. Det finns ingen (vad jag vet…) allsmäktig kraft som bestämmer vad du ska ge det som skett för betydelse. Du är meningsskapare i ditt liv och kan alltså ge dåtiden den mening som passar just dig. Så även om du inte kan ändra historien så har du den totala makten att ändra hur du ser på historien. Lämna inte över den makten till någon annan!

Vissa människor lever i framtiden. Oroar sig för det som ska hända, målar upp skräckscenarion som ofta aldrig slår in. Att oroa sig för framtiden skapar stress och tar energi. Om du kan se på framtiden med tillförsikt, det har ju faktiskt ordnat sig hittills eller hur? Då kan framtiden istället bli en spännande plats där du målar upp dina kommande önskade resultat.

Sen har vi då det fantastiska nuet! Människor som har förmågan att leva i nuet är lugna. Om du är “här och nu” så har varken historien eller framtiden någon plats i ditt sinne. Du ser vad du ser, du hör vad du hör och du känner vad du känner.

En sak som du kan vara alldeles säker på är att om du upplever ett halvtaskigt “nu” så kommer du, så fort du vänder ryggen till att hamna i ett helt nytt “nu” med nya möjligheter där du bestämmer vad du ska tänka och känna.