Jag lyssnar.

Han säger att han heter Milad Mohammadi.

Jag lyssnar.

Han är 25 år, född i Iran och kom till Sverige som 2-åring, han pratar om sårbarhet och ledarskap, han är statsvetare OCH jurist, han tänkte ta livet av sig.

Han kallas för supertalang och en av Sveriges bästa retoriker.

Han får oss att inse att vi har en sak gemensamt; vi har alla mått väldigt dåligt någon gång.

Han pratar om förebilder, mångfald och värdet av nyfikenhet.

Han säger att i olikheterna ligger våra största möjligheter.

Han talar om miljonprogrammet, om att starta en skola, om att Petter Stordalen lät honom avslutningstala på Friends Arena.

Han utmanar våra föreställningar om oss själva och om våra möjligheter att förändra.

Han säger att ”Lika barn leka bäst, men olika barn hittar på de bästa lekarna.”

Han pratar direkt ur sitt hjärta så att jag blir tårögd.

Men det viktigaste han gör är att ge oss hopp om en ny framtid, där vi är den förändring vi vill se, att det faktiskt startar med var och en av oss om vi vill påverka och förändra.

Det handlar (som vanligt) om SJÄLVLEDARSKAP och att med ledarskapet följer ansvaret att vara en förebild, en kompassriktning för andra. Du kan inte leda andra om du inte först kan leda dig själv.

Att om du använder din fulla potential så kan du få människor att växa och utvecklas utifrån sin egen unika förmåga.

Allt han säger stämmer med mina övertygelser, mina värderingar och mina önskade resultat.

Jag blir djupt berörd.

Han heter Milad Mohammadi, och inget annat.

Har du förmånen att få se och höra honom så kan du skatta dig lycklig.

Se en film med Milad: