Av någon anledning har jag ofta fått en dålig smak i munnen när någon föreslagit att jag skulle bli  medlem i något ”kvinnligt nätverk”. Det har inte känts bra i magen. Jag har ställt mig själv frågor om varför jag skulle delta i en enkönad sammanslutning och vad jag i så fall skulle vinna på det?

Vet inte om det beror på mina år som ingenjör då jag ständigt befann mig i manliga nätverk och var så att säga avprogrammerad att i professionella sammanhang bete mig ”kvinnligt”. Jag hade lärt mig den ”råa men hjärtliga” jargongen bland mina manliga kollegor även om jag inte alltid tyckte den var så hjärtlig. Jag lät mig dras med i långa och enligt mig ganska meningslösa diskussioner om vilken tjänstebil som var bäst eller vilken häst som skulle spikas i veckans systemtips. Men jag slapp också att grotta ner mig i långa diskussioner om relationer, jag behövde heller inte konkurrera med andra kvinnor som eventuellt ville göra karriär på min bekostnad i en mansdominerad bransch. Som alltid fanns det både plus och minus men jag trivdes ändå ganska bra med mina manliga kollegor, vi hade samma humor och hjälptes åt så gott vi kunde.

I somras fick jag syn på en blänkare i en lokal tidning. En kvinna, Caroline, var på väg att starta ett nätverk som hade en något annorlunda programförklaring:För kvinnor som hjälper varandra. Alltså ett kvinnonätverk med en enda enkel tydlig regel; medlemmarna ska hjälpa varandra. Det här lät ju som något nytt i mina öron! Kvinnor är inte alltid så snälla mot varandra. Förmodligen för att vi har fått konkurrera på olika sätt för att få ta plats i en mansdominerad värld.Effekten har kunnat visat sig i osämja, skitsnack och söndring istället för motsatsen. Jag blev nyfiken på nätverket vars slogan lyder: ”Det finns en särskild plats i himlen för kvinnor som hjälper varandra”. 

Om du vill behålla din förmåga att utvecklas så är en absolut nödvändighet förmågan att ändra dig! Det är fullt möjligt att omstrukturera och omvärdera, så sagt och gjort, jag anmälde mig till en av nätverkets första träffar. 72 (!) kvinnor dök upp på mötet i september och det märktes direkt att något var annorlunda än vad det brukar på liknande mingeltillställningar. Öppenhet, nyfikenhet och energi! Vad var det som var skillnaden som var skillnaden? Jo inramningen! Alla som kom var fullt införstådda med att vi alla var där för att bidra till någon annan! Det ledde till att den vanliga självupptagenheten var som bortblåst, så fascinerande!

Jag bestämde mig snabbt för att bli medlem. Caroline hörde av sig ganska snart när hon kikat på min hemsida, och undrade om jag inte kunde bidra med någon medlemsförmån då mina tjänster verkade spännande. Hon var på väg att formalisera nätverket genom att starta en ideell förening. Jag behövde inte tänka länge utan erbjöd snabbt alla medlemmar ett fritt coachingsamtal! Så välgörande att bara ge utan krav på någon motprestation.

Vi är nu 170 (!!) medlemmar i den ideella föreningen Sorelle (=systrar på italienska), vi har haft vårt första årsmöte, vi har en professionell styrelse, vi har arrangerat välbesökta och inspirerande nätverksträffar. Personligen har jag hittills haft förmånen att träffa närmare tjugo nya ansikten och verkligen gjort allt jag kunnat för att hjälpa dem under 90 minuters prova-på samtal, vissa av dessa har valt att gå vidare och också blivit mina kunder. Helt fantastiskt! 

Detta hade jag aldrig fått uppleva om jag benhårt hållit fast vid min tidigare övertygelse att ”kvinnliga nätverk är nog inget för mig”… Kanske du också har några begränsande föreställningar om dig själv eller världen som hindrar dig från att utvecklas? 

Tro inte på allt du tänker.