10 + 10 saker du bör veta om stressrelaterad ohälsa.

Nu är det återigen dags för larmrapporter och åtgärdsprogram mot den stressrelaterade ohälsan. Sjukskrivningar som bottnar i stress har ökat med 70 % (!) sedan 2010.
Regeringen säger sig vilja krafttag för att minska sjukskrivningarna och har satt upp en målsättning att minska antalet sjukdagar per person och år från 10 dagar till 9.
Det pratas om förebyggande åtgärder, rehabiliteringsinsatser och företagshälsovård.
Men vad betyder egentligen det? Vad är det som ska åtgärdas? Vad innebär en ”rehabiliteringsinsats”? Vet företagshälsovården vad den ska GÖRA och HUR?

IMG_5017 (1)

 

Jag jobbar ständigt med personer som är utbrända eller som riskerar att bli det, personer som behöver ett nytt förhållningssätt till sig själva och sina upplevda krav. Det här mina reflektioner utifrån mitt eget perspektiv som före detta utmattad samt från mitt nuvarande perspektiv som hälsocoach och ledarskapstränare.

Till dig som mår dåligt:

  1. Det kan drabba vem som helst! Det finns ingen garanti för att just du slipper. De som drabbats säger ofta att de inte hade någon som helst förmåga att förstå att de låg i riskzonen.
  2. Du är inte ensam. Jag förstår att politikerna ser allvarligt på den här dyrbara situationen för det är väldigt många som har den här oerhört jobbiga erfarenheten. Det sitter mer eller mindre utbrända människor lite varstans i din omgivning. (På din arbetsplats eller i huset bredvid ditt).
  3. Det är ett ledarproblem. Kvaliteten på ledarskapet avspeglas direkt i den psykosociala arbetsmiljön dvs även i antalet sjukskrivningar. Dålig chef = hälsofara.
  4. Du kan själv göra saker för att förbättra din situation. Du kan ta beslut som leder dig till ett bättre ställe om arbetsmiljön är dålig. Offra aldrig din hälsa för ett jobb! Ingen kommer att tacka dig för det…
  5. Ta hjälp för att förändra hur du tänker. Det är dina nuvarande tankar som skapat ditt nuvarande problem, du behöver nya tankar. Det är oerhört svårt att förändra detta på egen hand.
  6. De flesta som drabbas har störd sömn, alltså en varningssignal. Gör allt du kan för att förbättra din sömn.
  7. De flesta som drabbas har prestationsbaserad självkänsla och har därför inte förmågan att säga nej på ett naturligt sätt. Du behöver helt enkelt lära dig det.
  8. Kroppen vinner över dig och kommer förr eller senare att sätta stopp för ditt race vare sig du vill eller inte. Förhoppningsvis blir du ”bara” utmattad annars kan du drabbas av stroke eller hjärtinfarkt.
  9. Stress är en socialt accepterad form av psykisk sjukdom och du behöver nya förhållningssätt.
  10. Du kan bli helt frisk!

Till dig som är arbetsgivare eller chef:

  1. Det är ditt ansvar hur dina medarbetare mår. Era gemensamma resultat är direkt beroende av deras hälsa. Det handlar inte om siffror det handlar om människor.
  2. Du kan förhindra att människor blir utbrända. Behövs ingen raketforskning eller stora kostnader (initialt) för att förebygga detta. Däremot kan kostnaderna bli enorma om det går för långt.
  3. Du sätter ramen för värderingar och kultur. Dina medarbetare gör som du gör inte som du säger. De är i direkt beroendeställning till dig och det påverkar deras hälsa. Föregår du med gott exempel?
  4. Du kan hjälpa eller stjälpa. Om du har för lite kunskap inom detta område så är det din skyldighet att lära dig mer om stressrelaterad ohälsa för att kunna ta ditt ansvar.
  5. Undvik att skuldbelägga den som drabbats, det här är som vilken annan sjukdom som helst.
  6. Om du har svårt för att hantera/prata med stressade medarbetare så innebär det att du har brister i ditt ledarskap. Ändra på det!
  7. Du kan göra en stor skillnad för en drabbad person och dennes familj genom att visa empati och förståelse. Du kan skapa en trygghet i en svår situation.
  8. Om du låter det gå för långt eller blundar för uppenbara problem så kan kostnaderna för individen, företaget och samhället bli gigantiska.
  9. Du kan mäta stressnivån på ditt företag/arbetsplats för att i god tid kunna åtgärda problem. Gör du det?
  10. Tillsammans kan vi skapa långsiktig hälsa. Du, jag och dina medarbetare.

Jag kan hjälpa dig som:

  • mår dåligt på grund av stress.
  • redan är sjukskriven.
  • kämpar för att slippa bli sjukskriven.
  • är på väg tillbaka men som inte fått adekvat rehabilitering.
  • tycker stressen hindrar dig från att leva det liv du vill leva.
  • har dåliga relationer pga din nuvarande stressnivå.
  • vill veta mer om stress och stresshantering.

Om du är chef eller ledare kan jag hjälpa dig som:

  • behöver utveckla ditt ledarskap för att vara ett stöd för dina medarbetare.
  • själv är stressad.
  • inte klarar av ledarrollen.
  • har brister i hur du hanterar svåra situationer.
  • behöver verktyg för kunna hjälpa andra.
  • behöver utbildning inom stress och stresshantering.
  • vill jobba med värderingar/kommunikation.
  • vill skapa en ny företagskultur.
  • vill mäta kvaliteten på den psykosociala arbetsmiljön.
  • tycker det är viktigt att människor mår bra!

Tveka inte att höra av dig till mig om du eller någon du känner behöver hjälp!

Jag vet hur man gör för att bli sjuk och jag vet hur man gör för att bli frisk.

0768-211080 eller skicka ett mejl

Annonser

Steg

Vad är ett steg?

En förflyttning. Framåt, bakåt eller åt sidan men det är definitivt en förflyttning eller hur? Ett steg kan ske mentalt, fysiskt eller rent av bokstavligt.

Hur vet du att du tagit ett steg? Jo du upplever något annorlunda jämfört med innan du tog steget. Perspektivet har förskjutits, du står på ett nytt ställe, du väger på den andra foten. Dina muskler har utfört ett arbete som har tagit dig till en ny plats.

IMG_5344

 

Många har svårt att ta steg, de vet vad de har men inte vad de får. Det känns främmande och skrämmande att stega vidare i livet. Det är bättre att vänta och se.

Du kan aldrig vara helt säker på vad nästa steg innebär, du kan aldrig försäkra dig om ett visst resultat. Du kan riskera att snabbt få ta ytterligare ett steg någon annanstans. Men vad riskerar du genom att inte göra något alls?

Vissa människor ser världen genom de proaktiva glasögonen med en stark inbyggd motivation att hela tiden ta nya steg. Att inte vänta, att gå vidare i snabb och oförtruten takt. Ibland en hel liten språngmarsch bestående av många steg i en inte alltid genomtänkt serie. Det går snabbt, det händer saker, det blir något gjort. Men ibland går det för fort, det finns inte plats för reflektion och analys när allt ska ske nu. Risken är att det blir fel ibland. Du känner säkert igen andra eller dig själv.

Vissa människor ser världen genom de reaktiva glasögonen med en stark inbyggd motivation att vänta och se. Inte ta förhastade beslut, att stanna upp och fundera. Det ägnas tid åt planering, reflektion, att vänta och se, att välja de bästa alternativet. Ibland tar det så otroligt lång tid att fundera och analysera att chansen är förbi, att tåget har gått. Du känner säkert igen andra eller dig själv.

Båda dessa beteenden har stort värde i rätt sammanhang. Om du i en arbetsgrupp bara har representanter för den ena eller andra gruppen så kan du komma att få problem. Om du i kompisgänget som ska beställa en resa tillsammans bara har representanter från den ena eller andra gruppen kan du också stöta på patrull. Om du i din familj har individer med det ena eller andra reaktionsmönstret (vilket du naturligtvis har) så kommer era gemensamma projekt att påverkas av detta.

Vissa människor har förmågan att vara både proaktiva och reaktiva när det passar deras önskade resultat. Att ibland kunna ta snabba kraftfulla beslut vid rätt tillfälle och samtidigt kunna avvakta och se tiden an vid rätt tillfälle. Att kunna vara flexibel i sitt tänkande.

Att gå i coaching är ett sätt att expandera sitt tänkande så att du kan använda dina resurser på bästa sätt och kunna fungera bra och nå dina önskade resultat.

En sak är dock helt säker när det gäller steg. Om du tänker för länge på nästa steg kommer du att tillbringa resten av livet på ett ben.

Flykting i sin egen stad

För tjugotre år sedan började kriget i Bosnien med belägringen av Sarajevo, som under de kommande 46 månaderna blev den längsta belägringen av en stad i modern historia.

En god vän, fantastisk mamma och skicklig yrkeskvinna lyckades inte fly från Sarajevo 1992. Hon kom till Sverige efter att kriget tagit slut och har av egen kraft skapat ett helt nytt liv här. 

Den aktuella flyktingsituationen i Europa fick henne att lägga ut sin berättelse på Facebook och jag har fått förtroendet att lägga ut den här.

6a00d8341c630a53ef0168e9bbb073970c-600wi 

”Sitter i tystnaden med min kopp kaffe..min älskade dotter sitter i en skön soffa och kollar på film och myser med sin hund…och jag läser tidningar… fortfarande rejält skakad efter att jag såg bild på den lilla Aylan igår..alla hemska bilder på människor i nöd…Sömnlös natt pga av en flashback 23 år tillbaka och ett minne som kommer aldrig blekna.
Kommer ihåg mina föräldrar, som det var igår, de satt vid köksbordet i början på maj 1992 och diskuterade hur de ska ta oss ut från Sarajevo. De viskade. Mamma grät…pappa tittade bara ner i bordet. De gick genom alla möjliga sätt men inget kändes säkert. Det fanns ingen lösning. Vi stannade kvar.

Den stora lyckliga familjen blev mindre. I juni det året blev min mor skjuten. Oskyldig! Hon befann sig bara på fel sida.

I september samma år förlorade vi en medlem till. En 9 år gammal pojke. En liten drömmare! En glad liten kille med rufsig ljusbrunt hår.
Vi fruktade för våra liv varje minut i 1335 dagar.
Vi väntade på hjälp, men den kom aldrig.

Ett minne dök upp inatt…
Var på väg till skolan och det fanns en öppen plats på vägen och en krypskytt var aktiv där. Blev beskjuten…kastade mig i vattenpölen och låg där i flera timmar (pappa sa att man ska inte röra sig om man råkar ut för en krypskytt). Var rädd för att andas, men önskade att han skulle ha dödat mig direkt i fall att han skjuter igen. Hörde ljudet av en stridsvagn. Det var FN!
Soldaten kastade sig över mig och fortfarande minns jag hans röst och ord ”Please wake up! Breathe! Just breathe and everything will be fine”.
Jag överlevde!
Delar mitt minne på grund av er som sprider nazistisk propaganda utan samvete och hjärta delar artiklar som spyr hat över flyktingkatastrofen och människor som flyr för sitt liv och försöker rädda det värdefullaste de har, SINA BARN!
Önskar inte min värsta fiende att uppleva det som jag och miljoner andra har upplevt.
Önskar att jag och miljoner andra haft turen att vara födda i det underbara avlånga landet och haft en trygg uppväxt.
Önskar att ingen i världen någonsin mer ska hålla sitt döda barn i famnen.
Önskar att jag kunde hålla om någon av de rädda barnen och säga
”Everything will be fine”.

Jag lyckades inte fly…men jag lyckades överleva tills allt var över.”